Samer och samisk kultur i Malå-Máláge
Malå sameby är den sydligaste skogssamebyn i Sverige. Samebyn har sina åretruntmarker i Malå kommun, Västerbotten. Vinterbetesmarkerna återfinns i Skellefteå, Robertsfors och Norsjö kommuner. Samebyn har 12 registrerade renskötselföretag och cirka 100 medlemmar.
Språkhistoriskt tillhör Malå sameby den umesamiska språkgruppen.
Det finns 51 samebyar i Sverige, 33 av samebyarna är fjällsamebyar och 10 är skogssamebyar samt 8 så kallade koncessionssamebyar.
Fjällsamebyarnas renar flyttar mellan fjäll och kust medan den skogssamiska renskötseln som finns i Malå kommun verkar under sommartid från lappmarksgränsen i öster upp mot Laisälven vid Sorsele i väster.
Kalvmärkningen pågår nattetid någon vecka kring midsommar. På hösten (augusti, september) börjar sarvslakten tills brunsten infattar runt den 25 september. Därefter, i november, börjar renskötarna samla renarna inför skiljning där renarna delas upp i 3 vintergrupper.
Vintergrupperna nyttjar betesmarkerna från stambanan ner till kusten för att sedan i april vända om mot sommarlandet kring Malå igen. Denna flytt omfattar cirka 20 mil.
Stolt kan vi också berätta att sedan 2010 är Malå kommun en samisk förvaltningskommun.
Här finns även Malå sameförening som idag har cirka 250 medlemmar. De arbetar frekvent med att lyfta den samiska kulturen och bevara och utveckla traditioner. En hjärtefråga för föreningens medlemmar är att ta tillbaka och bevara sitt modersmål som är umesamiskan (ubmejesámiengiälla). Detta är en aktiv förening som har sin lokal i centrala Malå, Parkgatan 1, Malå.
Skillnad på sameby och sameförening.
Sameby är en ekonomisk organisation med egna företagare som i huvudsak bedriver renskötsel samt ansvarar för att bevaka och bevara naturens resurser så att en fortsatt renskötsel kan existera framgent. Samebyarna är samiska kulturbärare.
Medlemmar i en sameförening värnar om den samiska kulturen och språket.
Ursprungsfolket samerna bor i området Sápmi vilket innefattar landområden i fyra länder: Ryssland, Finland, Norge och Sverige.
Samerna har enligt språkforskare funnits i norra Norrland åtminstone under de senaste tusen åren. Under århundradena efter Kr. f. går det att urskilja något som vi kan kalla samisk materiell kultur i Sápmi, vilket innefattar Sverige, Norge, Finland och Ryssland. Lokala och regionala variationer innefattas i den samiska kulturen, såsom språk, religion och byggnadskultur. Delvis kan det bero på att samerna under lång har tid interagerat med andra nära och långväga kulturer. Samerna förefaller ha haft direkta och indirekta kontakter med speciellt Sibirien och Baltikum, men även Nordeuropa.
Språkforskare och etnologer diskuterar fortfarande om när samerna blev nomader, men enligt de flesta forskarna började det troligen på 1600-talet och fortsatte till cirka 1950. Detta torde ha börjat med att enstaka renar hållits som lockdjur för vildrensfångst och några renar tämjts som drag- och mjölkdjur.
Innan 1600-talet levde samerna i ett rörligt bosättningsmönster i så kallade sijddasamhällen som utgjordes av avgränsade bosättningsområden med en gemensam social organisation. Områdena som var relativt små och runda till formen bildades så tidigt som under första årtusendet f. Kr. Anledningen till övergången från sijddasamhälle till nomadlivet kan vara ökad befolkning i fjälltrakterna vilket innebar större konkurrens inom jakt och fiske. Men också ökad beskattning av vildren och annat vilt samt vildrenens minskande i antal kan vara andra orsaker.
De gamla samhällena upplöstes och ersattes av mer långsträckta områden anpassade för fjällrenens vandringar mellan fjäll och kust.
SKOGSSAMER
Även skogssamerna övergick till att hålla större hjordar av tamrenar. Men skogssamebyar hölls relativt intakta och de övergick inte likt fjällsamebyarna till nomadlivet i samma utsträckning.
HANDEL
Under medeltiden bedrev samerna handel med birkarlar vid kusten, vilka även hade beskattningsrätt över samerna. Förfoganderätten och kontrollen förstärktes under 1600- och 1700-talet då dessutom kyrkoplikt infördes. Först efter 1673 års lappmarksplakat blev det tillåtet att ta upp nybyggen i lappmarken. Även om nybyggena var reglerade så spred de sig upp mot fjällen och kom att störa rennäringen. En odlingsgräns sattes år 1867 för att skydda samernas intressen, den innebar ett förbud av nybyggen ovan gränsen. Detta efterföljdes inte, utan 1915 legaliserades de som ändå byggdes till att bli så kallade fjällägenheter.
Rennäringen har liksom jordbruket gått igenom förändringar och idag har antalet renskötande samer minskat men antalet renar per sameby ökat. Malå är den sydligaste och enda skogssamebyn av de sju byarna som finns i länet. Samebyn var tidigare indelad i åtta lappskatteland vilka upplöstes genom 1886 års lag. Samerna som lappskattelandsinnehavare hade små möjligheter att motsätta sig den från statligt håll uppmuntrade nybyggesverksamheten.
I särskilt hög grad kom den samiska vistesbosättningen i kläm vid avvittringen (Avvittring var den process genom vilken enskildas mark skildes från statens i norra Sverige) år 1887 men även i samband med laga skiftet som successivt genomfördes under 1800-talets andra hälft. Det förekom att flera bosättningar måste flyttas från sina gamla platser, så skedde till exempel i Koppsele, Malå. Vid sekelskiftet fanns renar endast vid Vourbejaurlandet, Gransele- och Koppselelanden och Släppträsklandet. Från dessa områden flyttade samerna nedåt längs Malån och från Släppträsklandet längs Vindelälven under vinterhalvåret. De flesta bodde vid den tiden i samma typ av timrade bostadshus som nybyggarna uppförde. Några av de traditionellt timrade kåtorna, som är ett skogssamiskt kännemärke finns idag i bland annat Koppsele.
Under 1900-talet har renskötseln vanligen kombinerats med jordbruk. Detta gör att de flesta äldre samiska lämningarna i området utgörs av timrade kåtor och stolpbodar som ofta har flyttats till gårdsanläggningar med agrar bebyggelse. Ett sådant exempel är Setsele. Vidare finns många ortnamn inom kommunen som visar på områdets samiska historia.
Källa: samer.se, Malå kulturprogram, sametinget.se
Läs mer om Malå som samisk förvaltningskommun: